tisdag 30 september 2014

Den äckliga maten

Liten är ju sex månader gammal, och enligt boken ska han börja äta riktiga matportioner nu. Enligt boken ja, och enligt BVC och enligt en massa andra. Men Lilleman håller inte med. Mat i alla dess former är för det mesta en vidrig sak. En brödskalk kan han tugga på, och kanske en och annan majskrok om han är på humör. Men allt annat? Nej USCH!

När han var fem månader visade han ett stort intresse för mat. Han gapade efter allt och skulle gärna slita maten ut handen på mig när jag åt middag. Han tuggade på det mesta med glädje, och han fick smaka av allt. Jag började sedan att ge han gröt på kvällen. Jag tänkte att han kanske kunde börja äta en portion gröt då, så att han höll sig mätt en längre stund inpå natten så att han kanske kunde börja sova längre än två timmar åt gången. Det gick bra! Jag fick begränsa mig så han inte år för mycket, för jag ville ju trappa upp långsamt så han inte skulle få magbesvär.

Men, sen tog det stopp. matglädjen varade i två veckor, sen vägrade han ALLT. Det är sällan han stoppar nått i munnen nuförtiden, och han är inte alls intresserad längre. Jag har testat allt mellan stora bitar (plockmat) till puré - inget duger. Att bli matad är dessutom det värsta som finns.
Så jag fick snällt lägga matplanerna på hyllan, och där ligger de än. Liten visar inget intresse alls.

Är lite ledsen över detta faktiskt. Trodde han skulle bli ett litet matvrak, men istället har jag en lång period framför mig där jag får försöka hålla amningen vid liv så länge det går. Är avundsjuk på de andra bebisarna i min mammagrupp som äter mer eller mindre.

Samtidigt är jag helt med på att Lilleman får styra detta. Jag kommer aldrig tvinga i han mat, aldrig trycka in skeden i munnen på han utan hans samtycke. Det är uppenbart att han inte är redo för detta steg i utvecklingen riktigt än. Lille plutt.

fredag 26 september 2014

Sjukpremiär

I sex hela månader har Lilleman hållt sig frisk. Men första veckan som sex månader blev han dunderförkyld med hög feber. Det var verkligen något helt nytt för oss. Lilleman var väl helt upp och ner, han har ju aldrig känt såhär innan. Hög feber direkt och en näsa som snorar.
Alvedon supp funkade inte, det tog inte ner febern och Liten blev så ledsen så ledsen när ha fick pillret. Det var en uppenbar kränkning av hans kropp och jag kände direkt att jag måste in till apoteket och köpa nått flytande istället. Flytande ibuprofen gick ner och det tog febern, skönt!

Trots tveksamt väder så har vi i alla fall varit ute på långpromenad, två gånger, tillsammans med hans ena kusins mor. Inte bara kunde Liten få lite vila mitt i febern, men hans mamma fick några timmars vuxentid och prat - guld värt.

Idag vaknade Liten feberfri, men snorigheten är värre - han är mer täppt. Nätterna är svåra. Han ligger upphöjt på några kuddar för att andas lättare, men han vaknar med skrikattacker minst en gång i timmen. Eftersom han inte kan ligga plant bredvid mig så kan han heller inte vända på huvudet och amma när han vill, vilket också gör att han inte kan trösta sig själv på natten längre. Så det blir mycket gråt nu när han är sjuk. Stackars liten.

Lilleman helammas fortfarande, men han får smaka på det han vill och idag fick han leka hur mycket han ville med gröten. Lite kul ska man ju få ha med maten när man är sjuk!

måndag 22 september 2014

Veckans Middag

Har haft hemma matkassen från Veckans Middag förra veckan. Tänkte jag skulle fota alla fem middagar och visa er här, men glömde såklart att fota den ena och en annan ville jag inte fota för det gick inte att äta. Måste varit nått fel på köttet vi fick där, för det smakade inte alls bra. Men shit happens liksom.

Kycklingröra med bönor och krossade tomater, kryddat med oregano och rosmarin.
Pannbiff med sås, stekt lök och potatis.
Riswok med räkor.



Sen var det en pasta med kasslerröra.

Allt var väldigt gott, kycklingröran var nog det godaste jag ätit på länge! Den misslyckade rätten var nån form av snitzel med ugnspotatis.

Ser fram emot nästa veckas matkasse. Denna veckan lever jag på rester från dessa middagar. Praktiskt nu när jag är ensam mitt i veckorna. En veckas matlagning, en veckas rester.

fredag 19 september 2014

Vakna nätter

Kom på att jag inte bloggat på länge. Men till mitt försvar så har jag faktiskt inte orkat. Datorn står på men jag sitter bredvid som någon zombie och bara finns. Passar Lilleman, tittar på dammråttorna, tröstar, vankar, lagar mat, gäspar, har ångest.

Veckan har varit tuff, inte bara för mig men också för Lilleman. Hans mage har varit allt annat än bra. Så fort det kurrar i magen vaknar han, som bäst, ibland skriker han. Han sover väldigt korta stunder på dagen vilket gör att jag inte heller får en chans att vila. Han vaknar lika trött som nr han lade sig, och det är inget att göra åt för hans mage gör ont.
På nätterna är jag uppe och vankar och vaggar och tröstar flera gånger. Igår natt trodde jag det värsta hade kommit, och var över, men i natt bevisades jag fel. Ja det blev inte alls mycket sömn inatt.

Den här tröttheten får mig att känna känslor som jag skäms över. Jag blir arg på Lilleman för att han aldrig har en problemfri mage. Som om det vore hans fel?? Så trött är jag, och det är svårt. Sen blir jag såklart arg på mig själv för att jag känner så, så dagarna och nätterna genomsyras av mycket ilska. Dåligt samvete dras jag med också såklart på grund av detta. Varje gång han blir ledsen för sitt magknip måste jag påminna mig själv om att andas och bara ta det lugnt, och det funkar ju bra i alla fall.
Hade dock önskat att hans magproblem hade växt bort sådär vid tre till fyra månader, som det gör för alla andra bebisar... Men Liten är speciell, såklart, haha, på både gott och ont.

Igår kväll kom pappan i huset hem! En dag tidigare än beräknat, vilket gladde mig massor. Lilleman blev världens gladaste sprattelgubbe när han fick syn på sin pappa. Ingen tvekan alls om att de två älskar varandra!

Nu ser jag fram emot en bra helg, även om jag går runt som en zombie.

onsdag 10 september 2014

Att gå ner i vikt är som att skaffa sig en helt ny garderob fast med gamla kläder

Ja typ. Idag har jag testat igenom några finbyxor som jag haft liggandes i garderoben. Jag har inte kunnat använda dessa på många år, men då det ändå är finbyxor så har jag inte velat göra mig av med dom. Sist jag hade på mig det större paret byxor av de fyra, så satt de så tajt att magen hängde över rejält - men det kunde jag ju dölja med en pösigare tröja.

Idag testade jag igen. De satt perfa! Jovisst, mina bristningar på magen gör att jag har ett litet häng som inte riktigt vill försvinna men absolut inget som störde! De andra byxorna satt också bra, minus 3 kilo till så sitter de nog perfa.
Jag testade några tröjor jag inte använt på länge, och oj hur mycket bättre det ser ut helt plötsligt. Jag behöver ju inte köpa några nya kläder. Det faktum att jag nu gått ner 10 kilo! har gett mig en hel ny användning för kläderna jag har.

Jag räknade lite på det, det är iaf minst 6 år sedan som jag kunde ha de finbyxorna på mig. Förstår ni? Jag har inte varit såhär liten på 6-7 år.

Imorgon startar även Mamma Boot Camp, som jag ska gå på. Varje torsdag har jag planerat, kanske tisdagar med om jag har lust.

Ida ska bli fit!
Jag hittade ingen bra bild på enbart mig, men här är jag för 4 år sedan. Jag har sett ut så mer eller mindre sen dess också.

Detta är jag idag. En helt annan människa!
Jäklar vad jag är snygg!

söndag 7 september 2014

Den tredje klädhögen

Jag får erkänna att det känns lite speciellt att för sex månader sedan så hade vi bara två klädhögar i tvättstugan, min och sambons. Nu har vi en tredje liten liten klädhög.

Jag vet inte vad som flög på mig, men idag när jag vek ihop den där tredje högen så kändes det väldigt fint. Mysigt och härligt. Ja, en massa kärlekskänslor bara flög på mig från ingenstans haha. Tänk så annorlunda vardagen har blivit, såklart mycket mer innehållsrik.

torsdag 4 september 2014

Laserbehandling = A Bloody Mess!

Idag for jag upp till Växjö för min andra laserbehandling. Tatueraren trodde nu att den kommer vara färdigbehandlad! Bortsett från namnet som kanske måste tas en gång till.
Trodde aldrig det skulle gå så fort! Trodde i alla fall minst tre behandlingar på hela.

Får upp förhoppningarna nu igen. Det blir kanske bra!

För er som undrar hur det ser ut efter en laserbehandling?

Det sitter en plastfilm över, så blodet och vätskan samlas såklart därunder utan att jag kan torka bort det. Filmen ska sitta på 24 timmar, därefter väntas någon vecka då jag enbart kan sova på vänster sida - aj min rygg och nacke!

onsdag 3 september 2014

Mitt "nya liv"

Ja, idag är första dagen som riktig gräsänka. Lustigt ord det där, haha. Idag kommer alltså sambon inte att komma hem efter jobbet utan vi ses först på fredag kväll. Tanken på att det kommer vara såhär på obestämd framtid känns lite lustigt och skrämmande. Han åker söndag kväll eller supertidigt måndag morgon, och kommer hem fredag kväll. Fem dagar av sju är jag ensamstående. Tanken är skrämmande, men samtidigt ser jag det som en givande utmaning. Jag kommer säkert lära mig mer om mig själv, men jag tror också att mitt fokus på Liten kommer ändras - till det positiva. Innan har jag ibland kunnat ignorera vissa av Litens behov, och att sambon då har tagit över. När det har varit så svårt att jag bara gråtit, så har jag kunnat lämna över till sambon. Nu kan jag inte det. Jag är helt plötsligt den enda Liten har som kan tillgodose hans behov.
Det innebär att jag helt måste släppa det jag håller på med för stunden, för att hjälpa Lilleman. Matlagning, dammsugning, duscha, gå på toa...

Men jag tror allt detta leder till att jag på något vis kan släppa lite av stressen jag ibland kan känna med att ha saker och ting gjorda på ett visst sätt eller inom en viss tid. Jag kan istället anpassa vardagen runt Liten istället för att försöka styra enligt ett schema. Just nu ligger t.ex. dammsugaren utfläkt på golvet där nere. Jag hann dammsuga halva nedervåningen innan Liten ville ha mig, och jag får helt enkelt fortsätta sen när det finns tid. Just nu sover min lilla son gott i sin säng, och det är de stunderna som jag tar mig lite lugn och ro och sitter framför dator, kollar på TV.
Det var första gången på flera månader som han faktiskt somnade på mig utan att jag aktivt försökte somna honom. Han var såklart trött och jag hade ammat honom precis. Han blir alltid ledsen och gråter vid varje amningstillfälle, av någon anledning jag inte vet, så jag gick med honom i famnen fram och tillbaka och tröstade med mina bärande armar. Som alltid blev han tyst och lugn efter någon minut, men sen somnade han. Jag trodde jag skulle smälta där och då. Jag ville inte lägga ner han att sova själv, men armarna höll på att domna bort så jag var ju så illa tvungen.

Älskade lilla barn - du och jag kommer klara vårt nya liv alldeles finfint!


tisdag 2 september 2014

Gräsänka

[Gräsänka kallas en kvinna vars make är bortrest. Den manliga motsvarigheten är gräsänkling.
Ordet gräsänka är känt redan på 1700-talet, och kommer från det lågtyska graswed(e)we som betyder förförd och övergiven flicka. Förledet syftar antagligen på förförelse i det fria. Därefter har ordet fått en annan innebörd, då betydelsen har gått från förförd och övergiven, till tillfälligt ensam] - Wikipedia

Då har det hänt. Hela sommaren har vi gått och väntat på ett samtal, och igår kom det. Idag åker sambon till grannlänet Skåne, till Landskrona, för en jobbintervju - och imorgon börjar han arbeta. Sambon kommer nu hädanefter alltså bara vara hemma på helgerna.
Vardagen omkullkastas och jag måste snabbt hitta nya rutiner och strategier för att ensam kunna ta hand om både hus och barn.

Jag får nog säga att jag har blivit bortskämd med att ha sambon runt omkring mig hela tiden. Han har ju faktiskt varit hemma sen Liten föddes, snart 6 månader. Det har varit guld värt, även om ekonomin tagit stryk (prisa buffert och skatteåterbäringen!). Jag har kunnat fokusera mycket mer på enbart Liten, men det som känts tryggast är att pappan i huset har fått en så bra chans att skapa en bra anknytning till vår son. Vi visste ju sedan länge att sambon eventuellt skulle vara iväg såhär, och jag har känt mig innerligt tacksam att sonen har kunnat få den här tiden med sin far. Nu låter det nästan som att sambon kommer försvinna ur våra liv helt, haha. Men visst kommer det vara en stor skillnad från att ha han hemma varje dag till att ha han hemma enbart på helgerna. Liten kommer definitivt påverkas, hur återstår att se.

Min fritidsplanering kommer bli helt annorlunda. Nu har det ju varit så nimt att planera in träffar med vänner på helgerna, eftersom det oftast är då alla kan. Men nu när sambon enbart är hemma på helgerna känns det inte lika lockande att åka hemifrån. Då vill jag vara hemma och spendera den dyrbara tiden med hela vår lilla familj.

Utmaningar väntar för mig, men jag känner mig ändå hyfsat okej med det. Jag får ta det som det kommer liksom, och göra det jag hinner med att göra. Liten kommer alltid gå först. Det kommer koma dagar och kvällar då jag kommer bryta ihop och känna att jag inte klarar av detta, men förhoppningsvis kommer dessa dagar vara få.

Liten, 1 vecka gammal

Liten, 5 månader gammal

När jag tittar tillbaka på tiden vi haft med vår lilla Liten, så finns inget annat än lycka i mitt hjärta. Jag ska försöka ta vår nytillkomna ensamtid tillsammans att bara njuta av varje dag jag får vara mamma till detta lilla underverk som verkligen sprudlar av livsglädje.