söndag 30 juni 2013

Cravings

Igår fick jag ett sådant fruktansvärt sug efter korv med bröd. Jag får det ibland, när magen tycker att det gått alldeles för lång tid mellan korv-intagen. Så idag blev det just det till kvällsmat. Korv med bröd är verkligen inte en lyxig måltid, snarare väldigt sliskigt. Det gäller att ha en massa tillbehör för att göra en måltid av det.


Allt i lägenheten har hamnat på paus. Städning och matlagning går på sparlåga. Nu är det mindre än två veckor tills vi flyttar och det känns som man helt har gett upp om att hålla lägenheten, och kylskåpet, i trim. Jag antar att det lätt blir så vid en flytt.

Kossan Muuuu

Jag vet inte vad det är med mig och kor. Jag har alltid tyckt att kossor är så himla fina. Jag går gärna nära och försöker få till en liten klapp, eller mata med lite gräs. Jag tror jag har ärvt min ko-fascination från mor min, hon är lika galen som jag (om inte mer), haha.

Så därför var det första jag sade när vi körde in på grusvägen upp mot vårt hus: "Ååååh titta kor! Åh det är ju sådana highland cattle. Åååh!" - Eller något liknande iaf.



Vi kommer alltså bo grannar med dessa skönheter. Yay!
Jag kan bara hoppas att mina framtida barn blir lika glada för kor som jag är, för då ska vi banne mig åka på ko-utsläpp osv.



fredag 28 juni 2013

Att analysera en känsla på ett objektivt sätt

Vissa dagar är extra känsliga. Vet inte riktigt varför, men det har kanske att göra med i vilken vecka/dag man är i, i den där cykeln, haha. Hormoner som går bananas och ställer till en massa känslosoppor.

När jag har dessa dagar tänker jag mycket på framtiden, och vad jag längtar efter. Innan, för lite mer än ett år sedan kunde jag känna mig missnöjd med situationen jag befann mig i då. Att jag inte kände att jag kom någonvart. Men så är det inte idag. Idag tänker jag inte framåt för att jag inte gillar mitt liv nu, utan jag tänker framåt och ser det som faktiskt komma skall. Jag har aldrig varit så lycklig i nuet än vad jag är nu, men det finns ju fortfarande drömmar och längtan mot det som finns i framtiden.

Ni som känner mig och som har hängt med i min föregående blogg, vet att det jag längtar efter är barn. Jag vet att det jag längtar efter är allt det där rosa. Men jag vet också att de rosa molnen svävar parallellt med de svarta molnen. Inte längtar jag till de tråkiga och frustrerande dagarna, utan självklart så fokuserar man på allt det bra.


Ibland funderar jag på om min längtan efter barn är irrationell. Är den verkligen så stark som jag alltid har trott, är en fråga som jag ofta ställer mig när jag mår som sämst i mitt längtande. Jag har märkt genom åren hur min barnlängtan har förändrats, eller utvecklats till en annan sorts längtan. När jag för första gången kände att jag ville skaffa barn, så var den så intensiv och förödande. Den var en bidragande faktor till depressionen jag hade då och en av anledningarna till varför jag fick gå till en terapeut och ta antidepressiva. Jag var så missnöjd i mitt liv, för jag hade ju inget barn. Denna längtan kom samtidigt som jag kämpade med att hitta mitt rätta jag. Jag var otroligt förvirrad inombords och hade ångest för att min idé om hur jag skulle vara inte alls stämde överens med den jag faktiskt var. Resultatet av det blev att jag kände mig misslyckad som inte kunde leva upp till idealet jag hade satt upp för mig själv.

Idag har jag växt ifrån idealet. Jag vill gärna se mig själv som en mogen person, men sanningen är att jag inte alls var så vuxen som jag trodde mig vara för några år sedan. Idag är det så skönt att jag faktiskt märker hur jag har utvecklats på bara några år. Jag kan nog säga att jag är mycket mer mogen nu, och mogen har min barnlängtan också blivit. Jag har en helt annan syn på min barnlängtan nu. Den är inte längre destruktiv, utan snarare uppbyggande och stärkande. Dock betyder det inte att jag inte blir ledsen när jag känner längtan som störst. Jag kan fortfarande gråta för att jag saknar och längtar så mycket. Men nu märker jag också att mitt i allt känslokaos så finns det hopp blandat med dessa tårar. Det är där jag hittar den längtan som kan beskrivas som stärkande.

Men det finns ett ord som jag beskrev min längtan med för flera år sedan, som jag använder mig av fortfarande: Biologisk.
Jag är övertygad om att min längtan som jag känner inte enbart är ett resultat av min omgivning, av samhället, utan att den också sitter djupt rotad i min hjärna - som en instinkt. Jag känner det. Den enda stora skillnaden från min längtan då och min längtan nu är att jag är mer mogen för ett barn idag. Idag blir jag en mycket bättre mamma än vad jag skulle blivit för några år sedan. Den vetskapen gör det uthärdligt OCH stärkande i min väntan.

torsdag 27 juni 2013

Konst från Prag

När vi var i Prag så såg vi mycket fint, dock köpte vi inte en enda souvenir (stavning?). Men vi köpte något annat att ta med hem, och det var totalt sex målade tavlor. Tre av dom är riktigt skickliga, och visar några av Prags stora sevärdigheter och är målade i aquarell. De andra tre är "bara" gatukonst som är målade med sprayflaskor och lite annat kludd. De köpte vi för att de är visuellt vackra och skulle passa bra i vårt hus.

Ber om ursäkt i förväg för reflektionerna i glaset. Hittade ingen bra vinkel utan reflektioner.









2 veckor och 1 dag

Det närmar sig med storsteg. Innan var det månader kvar, men nu kan vi börja räkna dagarna tills vi flyttar in i vårt hus. Har fortfarande inte riktigt fattat att vi har ett hus. Den 12 juli står vi där med nycklarna i handen och det första flyttlasset på G. Vi kommer låsa upp ytterdörren till det vi kommer kalla vårt hem, i förhoppningsvis massvis med år. Längtan efter lugnet som finns där ute i skogen är nog störst just nu. Kan inte säga hur trött jag är på lägenhetslivet...

Att konstant höra dessa människor, som på morgonen står utanför fönstret och pratar, eller röker, så att man vaknar till denna ljuvliga kräkframkallande odör av ciggarettrök samtidigt som man får höra intima detaljer om folks förhållanden. Skvaller i all ära, men jag har absolut inget intresse av att höra detta, eller lukta detta... tidigt på morgonen.

Men all plats man kommer få. Utrymme att stöka till det precis som jag vill ha det. Idag kan jag knappt sitta och teckna, utan att det med en gång blir världens kaos för att man plockat fram lite pennor och ritblock. Jag tappar lusten för det, när det blir ett helt företag att plocka fram saker. I huset kan jag istället ha min särskilda plats för mina saker. En egen vrå.

Trädgården ska vi inte prata om. Gud vad jag har längtat efter att få känna gräs under mina bara fötter. En egen trädgård som jag kan pyssla med hela livet, göra den så vacker som jag vill ha det. Att få vara ute i trädgården är som terapi för mig. Ett sätt att koppla bort vardagen och bara vara.

Tyvärr har jag ingen nutida bild på huset, med all växtlighet som har blommat ut. Just nu är det gudavackert i området, lummigt och friskt.


onsdag 26 juni 2013

Enklare att kommentera

Jag märkte idag när jag råkade kommentare med fel inlogg här på bloggen, att man var ju tvungen att ordverifiera för att få skriva en kommentar. Personligen tycker jag det är hemskt störande med sådana "hinder". Så nu är det borttaget. Så alla ni som inte är så tekniska, eller som helt enkelt struntar i att kommentera pga av verifiering:

Nu kan ni alla kommentera utan att behöva göra nått för att få den godkänd!

tisdag 25 juni 2013

Sådär skönt trött och sliten

Äntligen lite ledighet. På nio dagar har jag jobbat åtta pass. Jag trivs på jobbet, men det finns en gräns för vad man tål. Åtta dagars pass på så kort tid är för mycket. Det känns i kropp och knopp. Kroppen är sliten och seg, hjärnan är utpumpad och utbränd.


Men det är stor skillnad på vad jag "orkar" jämfört med nu och förr. För bara ett år sedan hade jag ÄNTLIGEN tagit min sjuksköterskeexamen. Att jag var skoltrött var milt sagt. Helt tömd på energi, och att jobba 100% efter det tog verkligen på krafterna. Vissa dagar kunde jag komma hem och gråta av utmattning. Sen kom halvtidsarbetslösheten. Jag arbetade kanske 50-60 timmar i månaden. Hela jag var tömd på energi och att arbeta två dagar i veckan kunde vara en pärs. Jag hade nog en liten depression i höstas, nu när jag tänker på det. Men nu är jag en helt annan person. Visst det tog emot i början när jag gick från arbetslös till 100% med kvällar, nätter och helger. Men det gick snabbt över. Nu har jag arbetat nästan åtta pass i sträck, och jag känner mig som jag gjorde efter 1 pass för ett år sedan.

Helt otroligt...

måndag 24 juni 2013

Jordgubbar till frukost

Jordgubbar är något av det bästa som finns på sommaren. Jag köper t.o.m. jordgubbar långt innan de svenska kommer ut på marknaden. Men de måste ju smaka rätt, och det är ju svenska jordgubbar som är grejen. När det börjar säljas jordgubbar vid affärerna och längs med vägarna - då är det sommar på riktigt!

Jordgubbar med grädde och mjölk - anledningen till varför jag går upp i vikt om somrarna!
Jag har en liter kvar i kylskåpet, och jag lär köpa mer. Idag unnade jag mig detta till frukost. Lite nyttigare kan det bli om jag istället tar turkisk yoghurt, men det tillhör ju inte min idé om hur man ska äta jordgubbar. Träning och nyttig mat är mitt mål, men jag lyckas alltid hitta på ursäkter. Sån är jag, och det är fruktansvärt svårt att ändra på det. Varför gör man bara inte det?

lördag 22 juni 2013

Värmande doula-redskap

Häromdagen när jag var i Kristianstad fick jag syn på en sak som jag önskat mig sedan jag gick min doulautbildning. En varmvattenflaska!


Dessutom en snygg sådan. Att använda värme som smärtlindring är något av det enklaste man har att tillgå vad gäller naturlig smärtlindring. Värmen får en att slappna av och värmen skapar en massa signaler upp till hjärnan, som på vägen upp smart nog blockerar en del av de smärtsignaler som försöker ta sig upp. Lite som en grind, där endast en i taget får plats att passera. Gate-teorien eller Port-teorin kallas det passande nog.

Anledningen till att jag köpt en varmvattenflaska och inte en vetekudde, är för att på de flesta sjukhus så är vetekuddar förbjudna. De får inte användas av den anledningen att man kan bränna sig. Men varmt kranvatten är såklart tillåtet, och mitt nyköpta redskap kommer bli ett bra hjälpmedel när det gäller att smärtlindra under förlossningen. Jag som Doula kommer att ta med mig en del hjälpmedel för naturlig smärtlindring.

Längre fram i tiden, om någon månad, så kommer jag visa er vad som finns i min doulaväska, som jag ska ha med mig till förlossningen.

fredag 21 juni 2013

En anekdot kring midsommarfirandet

Midsommar. En tid för fest, musik och dans kring den berömda midsommarstången. Jag älskar traditioner. En tradition är en fast hållpunkt som man kan längta efter året runt. Själva traditionen i sig behöver inte vara så märkvärdig, det räcker med att man samlas med sina bästa, sina nära och kära och har det trevligt. För mig är kontakten med familjen den viktigaste.
Vi firar inte midsommar dock. De senaste åren har jag ibland varit hemma hos en vän och firat med deras familj, andra gånger har jag bara varit hemma. Detta året spenderade jag midsommarkvällen på jobbet. Jag och G har inga traditioner kring midsommar - än. För min sambo blir det en extra dag ledigt, och för mig som jobbar inom sjukvården blir det som en helt vanlig dag - fast med mindre personal på avdelningen. Jag tänkte att eftersom vi inte har några barn, så kan jag lika gärna spendera min tid på jobbet så att de som faktiskt har etablerade familjetraditioner kring midsommar kan vara lediga och fira.
Men jag älskar ju traditioner, och jag har lovat mig själv att skapa en rolig och mysig liten familjetradition kring midsommar, när vi har fått barn och de har blivit gamla nog att uppskatta dansen kring stången. För vems skull är traditioner egentligen till för? Jag tror att barnen har störst glädje av det hela, och vi vuxna kan i sin tur glädjas åt barnen. För familjer som min, som inte träffas så ofta, så kan dessa traditioner bli guld värda. Att helt enkelt få spendera tid med sin familj.

Midsommarstången - en okristlig tradition med en bakomliggande mening som många har glömt bort. Midsommarstången är nämligen en fallosymbol. Ett manligt könsorgan som sticks ner i marken för att fertilisera grödorna. Ringarna symboliserar kulorna, såklart. Så folket dansar kring denna fallosymbol, i hopp om att sommaren kommer ge god skörd till hösten.

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/8524083/?claim=5u3uajuv6xg">Följ min blogg med Bloglovin</a>


(Ett inlägg för att jag ska kunna koppla min egen blogg till Bloglovin, vill ni följa mig på bloglovin söker ni bara på min blogg)

torsdag 20 juni 2013

Säg hej till min nya blogg!

Här är jag - samma gamla Ida men med en bättre blogg. Förhoppningsvis får ni alla en bättre bild av mig här. Jag har fortfarande en del kvar att lägga till här på nya bloggen. Jag vill ju gärna flytta över mina teckningar så att alla kan gå in och kolla. Men jag har inte bestämt mig om jag ska göra en egen flik för det, eller om det räcker med en etikett som man kan klicka på i högerkolumnen - ja, jag tror det blir så. Jag vill hålla mallen här så enkel som möjligt.

Hoppas att ni ska trivas här!